And I've been secretly falling apart.
Tittade in på vår gamla blogg och det väcker minnen, minnen som aldrig kommer att försvinna. Det var augusti 09, sommar, sol, ett stort leende på läpparna och vi var påväg till Kreta. En resa som skulle bli obeskrivlig.
Kan inte ens föreställa mig att må så bra igen, någonsin. Det var verkligen pricken över i:et. Men snart är det sommar igen och vipps så smiter den känslan sig in i kroppen igen!
Ska ta tag i matten. Imorn gör jag bort dom sista proven innan jullovet. En termin återstår. Efter 12 år i skola ska man nu snart ta studenten och man får chansen att göra precis vad man vill. Utan att känna sig stressad, "3 veckor kvar nu innan skolan börjar, vi måste göra något". Vi kommer inte ha borden, vi kommer inte att känna att vi borde vara ute, borde ta vara på de sista dagarna. För då är det jag som bestämmer när jag har vilat klart.
/Ana
Kan inte ens föreställa mig att må så bra igen, någonsin. Det var verkligen pricken över i:et. Men snart är det sommar igen och vipps så smiter den känslan sig in i kroppen igen!
Ska ta tag i matten. Imorn gör jag bort dom sista proven innan jullovet. En termin återstår. Efter 12 år i skola ska man nu snart ta studenten och man får chansen att göra precis vad man vill. Utan att känna sig stressad, "3 veckor kvar nu innan skolan börjar, vi måste göra något". Vi kommer inte ha borden, vi kommer inte att känna att vi borde vara ute, borde ta vara på de sista dagarna. För då är det jag som bestämmer när jag har vilat klart.
/Ana
Kommentarer
Trackback
